Det är snö i luften när Stena Vinga lägger till i Halmstad. På kajen väntar ett tiotal lastbilar och lika många bilar på att köra på. Fartyget seglar under några veckor på Stena Lines linje Halmstad–Grenå för att täcka upp för Stena Nautica som är på varv. Innan dess ersatte hon Stena Danica på linjen Göteborg–Fredrikshamn.

 Att flytta runt är vardag för ropaxfärjan Stena Vinga och dess besättning. Sedan hon kom till Stena Line 2018 har hon blivit rederiets inhoppare och sätts in där det behövs. Hemmalinjen är Göteborg–Fredrikshamn men hon är oftare utlånad än hemma. 

Fartyget är litet; passagerarutrymmena på däck sju består av en restaurang, en liten butik och två lounger varav en där hundar är välkomna. På däck åtta finns en chaufförsmäss och hytter för passagerare. Ytterligare ett däck upp ligger besättningens hytter och mäss.

Stena Vingas besättning består av drygt 30 personer. De flesta gör tvåveckorstörnar men av- och påmönstring förskjuts ibland för att passa med resemöjligheter.

– Nu är det lätt, nu blir det buss till Göteborg. Samma sak i Karlskrona. När vi var i Irländska sjön flög vi till Dublin och tog buss sista biten, förklarar ombordservicechef Mikael Johansson som brukar boka besättningens resor med hjälp av rederiets eget resebolag. 

”Vi är som teveprogrammet På spåret”

Snabba förändringar är den stora skillnaden mellan Stena Vinga och rederiets övriga flotta, menar Mikael Johansson. För att trivas ombord behöver man kunna anpassa sig och gilla läget.

– Vi brukar skoja om att på Vinga vet man aldrig vilken hamn man vaknar upp i. Det är spännande och roligt men också utmanande. Besättningen är väldigt flexibel och positiv till förändring, säger han.

”Vi är som teveprogrammet På Spåret”, skojar en annan besättningsmedlem. ”Vart är vi på väg?”

– Här ombord får jag se och göra mer än jag gjort under alla mina tidigare år i Stena. Men man måste tycka om förändring i stort och smått för att trivas. Vi får inte alltid tag i svensk mjölk, kaviaren tar slut och avmönstringen kan bli på en onsdag istället för en tisdag. Sådant får inte stjälpa ens tillvaro, säger Mikael Johansson.

Att byta rutt, även inom bolaget, innebär en hel del arbete. I princip varje gång måste butiken tömmas och byggas upp på nytt. Även om sortimentet är samma så behöver varorna vara beskattade i rätt land.

– Vi är vana och har bra rutiner men det är rätt mycket jobb. Ibland skickar vi varor till andra fartyg inom rederiet och ibland förvaras de iland. Sprit går bra men choklad är svårare. En gång trodde vi att vi skulle vara borta i två månader men kom inte tillbaka på ett halvår, säger Mikael Johansson.

Många från Stena Saga

Han har arbetat i Stena Line sedan 1986, först som kock och de senaste 20 åren som hotell- och restaurangansvarig. När pandemin bröt ut var Mikael Johansson på Stena Saga och linjen Oslo–Fredrikshamn som lades ner.

– Vi är många från Saga här ombord. Det är tråkigt att den lades ner, men den hade förstås inte samma fördelar med frakt i botten som andra linjer. Styrkan i rederiets affärsmodell är ju att kombinera frakt och passagerare, säger Mikael Johansson och fortsätter:

– Vi märker skillnad när vi seglar i andra delar av rederiets system. På Göteborg–Kiel är det mer nöje och persontransporter och på andra rutter är vi mer som ett transportföretag där godset är stommen.

Vingas besättning är en mix av anställda som placerades här i samband med en omorganisation för några år sedan, och de som önskat att få komma hit. 

– Vi har haft flera som vikarierat här och gärna velat komma tillbaka. Det är en väldigt god atmosfär ombord och upplägget bryter mot rutinerna på andra färjelinjer, säger Mikael Johansson. 

En bit utanför Halmstad stannar Stena Vinga upp. Befälhavare Jan-Eric Alcéns röst hörs i högtalarna. Vi väntar på lotsbåten och detta kan medföra en liten försening. ”Vi ber om ursäkt men i gengäld kan vi meddela att det väntar en lugn och fin sjöresa i fint väder”. 

Jan-Eric Alcén har tidigare seglat på Stena Nautica och kan sträckan Halmstad–Grenå väl. Men nytt fartyg kräver ny lotsdispens, och i väntan på den måste Stena Vinga ta ombord lots inför varje ankomst och avgång. Det här är en av utmaningarna med att göra korta inhopp på många olika rutter. 

Jan-Eric Alcén är en av två befälhavare ombord. På den här linjen kräver turlistan att de är två för att uppfylla vilotidslagen. Kollegan heter Johan Karlsson. Bemanningen ombord varierar och anpassas till turlista och rutt. Långa sjöresor kräver en annan bemanning än korta, både i driftbesättningen och inom ombordservice. När fartyget under perioder ligger stilla kan personalen lånas ut till annat tonnage inom Stena Lines flotta.

Gibraltar med kort varsel

I somras var det tänkt att Stena Vinga skulle förstärka på hemmalinjen Göteborg–Fredrikshamn. Så blev det inte. Den 2 juni kom beskedet att fartyget istället hyrts ut till det marockanska rederiet Intershipping för trafik mellan Algeciras i Spanien och Tanger Med i Marocko. Den 7 juni lämnade fartyget Göteborg. 

– Det var verkligen snabba ryck. Det var häftigt. Och det har gått så bra! Både båten och besättningen har fått så mycket beröm. Det var verkligen en spännande upplevelse, säger Jan-Eric Alcén och berättar om flygfisk och delfiner, sköldpaddor och Gibraltarklippan.

Driftsbesättningen var svensk: däck, maskin och en handfull inom ombordservice. Passagerar-utrymmena sköttes av marockansk cateringbesättning.

– Många av dem kunde franska men ingen engelska. Vi har en besättningsmedlem hos oss som pratar arabiska och det var väldigt bra, säger Mikael Johansson. 

Besättningsmedlemmen i fråga är servicevärden Sameir Fouad. Han berättar att han möttes av ett ”äntligen!” när de marockanska kollegorna förstod att han talade språket. Sameir Fouad har arbetat i Stena Line sedan 1996 och kom hit från Stena Saga.

– Stena Vinga är en väldigt speciell båt med familjär stämning. Jag har aldrig haft såhär roligt förut. Tidigare gick jag fram och tillbaka mellan Oslo och Fredrikshamn och nu är vi på charter på olika ställen. Men att saker ändras från dag till dag passar inte alla, säger han.

I byssan plockar Ann-Christin Hellman i ordning inför avlösning. Hon är kock och har arbetat ombord i tre år. Innan dess var hon på Stena Scandinavica.

– Vi är som en familj här ombord. Det är roligt med resorna och variationen, man får vara flexibel och försöka ställa om, säger hon. 

Under chartern i somras samsades två svenska och två marockanska kockar i byssan. Ann-Christin Hellman och hennes kollega lagade mat till besättningen.

– Det blev mycket teckenspråk för de kunde inte så mycket engelska. Det var en rolig upplevelse, säger hon. 

Knäckte koderna

Trafiken kring Gibraltar är intensiv och både Algeciras och Tanger är stora hamnar. Det tog ett tag att knäcka koderna kring kösystem, lotsbeställning och radioanrop. 

Turlistan sa fyra avgångar per dygn. Stena Vinga hade dubbla befälhavare ombord och dag- och nattgäng både på däck och i maskin.

– Tidtabellen var en utmaning. Avgångarna från Spanien funkade hyfsat men i Marocko kunde vi bli liggande och vänta. Tullverksamheten var rigorös och det var tull och polis som bestämde när man fick gå. En gång väntade vi fyra timmar på lots. Totalt hade vi lots på lejdaren över 900 gånger. Och det var så mycket radio-trafik! Det tog verkligen på krafterna, säger Jan-Eric Alcén och fortsätter:

– Men trots kaoset gick det ändå smidigt, vi hade bra agenter och lärde oss tricksen efterhand. När man väl accepterat att det är såhär det är, lotsen kommer när hen kommer och det är tull och polis som bestämmer när vi får gå, så var det väldigt roligt. 

”Maskin har verkligen kämpat”

Även maskinpersonalen hade att göra under chartern i Medelhavet, påpekar Johan Karlsson. 

– De gjorde ett enormt jobb. Maskinerna gick i fyra månader utan ett enda missöde, vi låg inte stilla en minut på grund av maskinproblem, AC:n har funkat klockrent och det var en utmaning att få tag i bunker. Maskin har verkligen kämpat, säger Johan Karlsson.

Pierre Landon är andre fartygsingenjör på Stena Vinga. Han kom hit 2018 när Stena Line tog över fartyget. 

– Vi hade tur, säger Pierre Landon om berömmet från bryggan och tillägger att det var en väldig tur att AC:n fungerade eftersom det annars hade varit svårt att jobba i 45-gradig värme.

 Chartern i Medelhavet förlängdes två gånger. Den 11 oktober lämnade Stena Vinga Gibraltarsund och satte kurs mot Göteborg. Tidplanen var tajt; fyra dagar efter hemkomsten skulle de in i trafik som ersättare för Stena Danica när hon gick på varv.

– Vi hade hård kuling på vägen hem och Vinga är ju ganska kort och hög. På resan ner tittade vi på djurlivet med delfiner och valar på Biscaya, men på hemvägen gällde det mest att hålla sig fast, säger Johan Karlsson.

Två höstar på Irländska sjön

I samband med Brexit lånades Stena Vinga ut till två av rederiets linjer på Irländska sjön: Rosslare–Fishguard med korta intensiva sjöresor och mycket försäljning, och Rosslare–Cherbourg som var något helt annat med sjöresor på 17 timmar och tidvatten på upp till tio meter. Hittills har Vinga gjort två höstar på Irländska sjön.

Att komma med ett svenskflaggat fartyg till hamnar utomlands är roligt, tycker både Mikael Johansson och Jan-Eric Alcén. Stena Vinga är omtyckt bland resenärerna. På Irländska sjön blev de kända för att ha god mat ombord och i Marocko kallade agenten fartyget för ”det finaste fartyget, en riktig pärla”.

I april förra året gjorde Stena Vinga sin första externa charter när hon vikarierade för Bornholmslinjens M/S Hammerhus mellan Rønne och Køge. Det var denna linje som Stena Vinga (då Hammerodde) levererades till 2005 när hon var nybyggd. 

Utmanande med sena besked

Vikariatet på Grenålinjen tar slut i mitten av december. Vad som ska hända därpå är det ingen som vet, varken när Sjöfarts-tidningen besöker Stena Vinga eller några veckor senare vid tidningens pressläggning. 

Visst hade det varit skönt med lite längre framförhållning, påpekar befälhavare Jan-Eric Alcén. Besättningen är fantastiskt flexibel men att förbereda för nya rutter kräver trots allt en hel del arbete.

– Det är ofta väldigt tajt när vi får veta att vi ska iväg, och när vi väl får beskedet ska resor bokas och besättningsbyten planeras. Båten får man dit, det är bara att räkna på sträcka och tid, men att få ner 35 man till nästa tisdag kan vara något av en utmaning, säger han.

”Att få ner 35 man till nästa tisdag kan vara något av en utmaning”

Jan-Eric Alcén

Stena Vinga närmar sig inseglingen till Grenå denna gråmulna vinterdag. Johan Karlsson kör och Jan-Eric Alcén sköter kommunikationen med förtöjningsstationerna. Jan-Eric Alcén gör ett svepande med handen mot snödiset utanför ventilerna på bryggan.

– Det är skönt att komma hem och segla här. Chartern i Medelhavet var väldigt rolig och vi har mött så mycket trevliga människor. Det är inte klokt så mycket trevliga människor det finns. Men det är ändå något speciellt med att se inseglingen till Grenå. Den är inte lika häftig som Gibraltarklippan, men den har något.

Läs också: Linjechefen om Stena Vinga