Det är viktigt att politiska Sverige verkar för mer sjöfart men det räcker inte med ord då det behövs verkstad: översyn av regelverket inom den sk ”Blå Skatten”, förändring av farledsavgiftssystemet, fackföreningsproblemet i våra hamnar och att gymnasienivån i vårt utbildningssystem görs mer attraktivt för jobb till sjöss. Vi kan inte acceptera fler och fler långtradare på våra vägar när många av dessa i stället kunde åka båt längs kusten. Möjligheten till utökad kust – och insjötrafik borde utnyttjas. Den oneutrala konkurrensen mellan järnväg och sjötrafik måste upphöra.

Påståendet att ”Varje tonmeter gods som flyttas från väg till sjöfart halverar koldioxidutsläppen” är långt ifrån alltid sant. Givet den utveckling som sker på lastbilssidan så kommer sjöfarten att halka efter även när det gäller mängden koldioxidutsläpp per tonkilometer för många fartygstyper. Jämför vi dessutom utsläpp av svaveloxider och kväveoxider per tonkilometer för lastbilar och olika fartygstyper så vinner lastbilarna i väldigt många fall. Sjöfarten avlastar vägnät – ja. Men överföring till sjöfart minskar inte nödvändigtvis de fraktrelaterade utsläppen av koldioxid, kväveoxider och svaveloxider. Generella påståenden att överföring av gods från lastbil till sjöfart halverar koldioxidutsläppen håller inte längre. Det är bara att räkna på realistiska och jämförbara bränsleförbrukningssiffror, svavelhalter, kväveoxidbildning och avgasrening för fartyg och lastbil så upptäcker man det.

sent ska syndaren vakna……..