Christofer Columbus har åter kommit i ropet. Härom veckan avslöjade spanska forskare sina slutsatser om hans bakgrund sedan de analyserat DNA från resterna av hans förmodade stoft i Sevillas katedral och jämfört med kända ättlingar till honom. Undersökningen sägs ha pågått i 22 år. Slutsatsen, som redan har betvivlas av andra forskare, är att han hade en västeuropeisk judisk bakgrund. Det bör syfta på ögruppen Balearerna eller det iberiska fastlandet. Den etablerade versionen är däremot att han härstammade från Genua, och det finns dessutom flera andra fantasifulla teorier om hans ursprung.

Känt är att Columbus avled i spanska Valladolid år 1506. Han hade själv framfört önskemålet att bli begravd på den västindiska ön Hispaniola, vars huvuddel numera utgör Dominikanska Republiken, och så skall ha skett 1542. Kvarlevorna påstås ha flyttats till Kuba 1795 och slutligen till Sevilla 1898.

I Dominikanska Republikens huvudstad Santo Domingo vittnar en staty framför stadens katedral samt monsterbygget Faro a Colón, ”Columbusfyren”, fortfarande om honom. Där finns även en med den i Sevilla konkurrerande gravplats.

Jag har varit där, men mina tankar leds i stället till Mallorcas sydöstra del. Öns traditionella vinmetropol är småstaden Felanitx (”gräsplatsen”) och dess hamn Portocolom. Portocolom är en av öns största naturliga hamnar, och stora mängder vin och konjak exporterades härifrån innan vinlusen sköt hela näringen i sank.

Numera är Portocolom ett lugnt fiskeläge, lite vid sidan av massturismens allfarvägar; en paradisisk plätt som fläktas av sjöbrisen Embat och får skugga från aleppotallar och palmer. Längst ut på Punta de la Farola ståtar fyren Ses Crestes med sina 25 meter och 42 meters lyshöjd över havet. Ett krog bär det inbjudande namnet Smugglers Rest. På redden guppar ett märkligt flytetyg, som leder tanken till en karavell från Columbus dagar.

Intill en gatuskylt spirar en förföriskt vacker men dödligt giftig rosenlager, som fått sitt latinska släktnamn Nerium från sjöguden Nereus. På skylten står CARRER D’EN CRISTÒFOR COLOM (katalansk stavning). Det är ingen tillfällighet. Lilla Portocolom gör Genua rangen stridig som Christofer Columbus födelseort!

Här födde Margarita Colom i juni 1460 ett gossebarn, som skall ha döpts till Cristòfor. Modern var en av öns många anusim eller conversos; det vill säga tvångskristnade judar. Lokalt kallades de xuetes, efter en svinrätt de påstås ha ätit offentligt för att bekräfta sin omvändelse. Den nedlåtande spanska beteckningen på dem, marranos, anspelade också på det bland judar – och muslimer – tabubelagda svinet. I inkvisitionens Aragonien var en judisk bakgrund inget man skyltade med. Det kan vara en av förklaringarna till dimridåerna kring Columbus bakgrund. Men det fanns fler.

Prins Carlos av Viana hade fallit i onåd hos sin far, kung Joan II av Aragonien, och deporterades för en tid till vad som antagligen sågs som en avkrok långt ute i havet. Han kom till Mallorca i augusti 1459. Prinsen hade namn om sig att vara en riktig ”bock”, och tämligen omgående lär han ha stött på Margarita. Nio månader senare föddes det barn som således tros ha varit Christofer Columbus. Han sägs ha växt upp i Portocolom, där fiskarkåren lärde honom sjömanskap från grunden. Som ung man påstås han ha extraknäckt som pirat eller kapare – ytterligare en orsak till dimridåer.

Enligt uppgift skrev Columbus på den tidens portugisiska med inslag av katalanska, hans modersmål enligt Mallorca-teorin. Det har också hävdats att de sefardiska judarnas vardagsspråk ladino var hans egentliga modersmål – många xuetes fortsatte att odla sin judiskhet i lönndom bakom hemmets skyddande väggar. Däremot lär det helt saknas exempel på att Columbus skulle ha uttryckt sig på någon genuesisk föregångare till dagens italienska.

Kanske drog han själv till med Genua som födelseort för att sopa igen spåren av sin verkliga bakgrund? Genua låg nära till hands; Portocolom och Mallorca ingick i dess inflytelsesfär. Det finns rentav en förort till öns huvudort Palma som heter Genova.

Mallorca var också en metropol för den vetenskap som föregrep de iberiska upptäcktsfärderna. Här fanns de världsledande judiska kartograferna; Abraham Cresques, hans son Jahuda Cresques (kristnad till Jaume Riba), Chaim Ibn Risch (kristnad till Joan de Vallsecha), Mecia de Viladestes och andra därtill. Det var deras kollektiva kompetens som banade väg för upptäcktsfärderna på ont och gott.

Columbus-expeditionens avgång den 3 augusti 1492 sammanföll på dagen med att det sammanslagna kungariket Spanien portförbjöd alla judar, om de inte omvände sig till den kristna tron. Det har spekulerats om att Columbus hade som hemlig agenda att finna en fristad för det judiska folket på andra sidan havet.

Om detta minner stumma fasader i Palmas gamla stad. Exempelvis längs den långa gatan Carrer del Sol, i hjärtat av det som var Palmas ghetto.

(Den ståtliga Columbus-statyn på min bild finns i Barcelona. Mina bilder från Santo Domingo och Portocolom finns nog dessvärre på en kraschad hårddisk.)