26 procent av sjömännen i en studie hade känt sig ”nere, deprimerad eller hopplös” under flera dagar de senaste två veckorna.
Vill du läsa mer? Logga in här
Prenumerera
DIGITAL
- Alla artiklar på sjofartstidningen.se
- Sjöfartstidningens e-tidning
- Tillgång till digitalt arkiv
Från 89 kr/månad
KOMPLETT
- Alla artiklar på sjofartstidningen.se
- Sjöfartstidningens e-tidning
- Tillgång till digitalt arkiv
- Tidning i brevlådan 11 nr/år
Från 995 kr/år
Populärt!
Se alla erbjudanden.
Kommentarer
Michael Petersson
Min spontana tanke, ”here we go again”, dessa 4 utav 10 är inte spantade för traden, kanske skulle tänka på att byta jobb. Låt dom som vill jobba och sprida positiv anda runt omkring sig få jobben. Knappast är vågorna högre idag, maten sämre, törnarna längre eller jobbansvaret större. Vilotimmar är reglerade i regelverk vilket inte existerade tidigare.
Anonymous
Förr i tiden gick man sjövakter, jobba 4 timmar, ledig 8.
Dagmän hade ledig söndag.
Nu går man 6 om 6. De fyra timmarna som gav möjlighet till samvaro ombord är ersatta av jobb.
Större jobbansvar? Jobbet för alla dom tjänster som försvunnit delas nu av dom som är kvar. Gnista, hökare, mässjänta, lättmatroser, tredje styrman osv osv.
Förr låg båtarna inne i stadskärnorna. Nu kajstudsar man långt ute i ytterhamnarna.
Du har inte en aning vad du pratar om.
Ronald Bronson
Michael tror inte du seglar själv för det du skriver saknar verklighetsförankring. Lagen om vilotid är inget annat en skrivbords produkt. Hur enkelt som helst att komma runt den. Spantad för traden väx upp, vi som seglar idag möts varje dag av sparkrav på allt som går att sparas på. Är dock tacksamm att ha jobb men snart är gränsen nådd. Spelar ingen roll vilken flagg man seglar under.
Numera landkrabba
Min spontana tanke om din kommentar är att det var många år sedan du jobbade till sjöss. Vågorna är inte högre idag men däremot kan besättningens storlek vara avsevärt mindre och i värsta fall nere på minimibemanningen. Att vilotiden är reglerad och att man är schemalagd med 84tim per vecka sen tvingas jobba övertid är kanske inte är jämförbart med hur det har varit. Då har jag inte nämnt hur redare drar in på kostnaden för maten ombord eller hur besättningarna tvingas gå ned i lön för att behålla jobben. Men det är klart att de kanske inte är spantade för det.
Anonymous
Reglerad arbetstid. Sedan när fungerade det? Kockar som inte kan laga mat är väl inget ovanligt. Budget som krymper konstant. Nybyggda fartyg som har fruktansvärda problem med vibrationer och svängningar i bygget. Inte ett dugg förvånad.
Anonymous
Efter 8 år till sjöss så skulle jag nog vilja påstå att jag är ”spantad för traden” men när man ser kollega efter kollega bytas ut mot nationaliteter som man varken förstår språkmässigt eller har nått socialt utbyte med i kombination med att matbudget sänkts med 40% och törnarna blivit 50% längre under dom senaste 2 åren, då börjar det bli tungt.
B R
Är det 4 av 10 eller 26%? ca 54% skillnad!
Skelade medan jag räknade tydligen. Nu rättat. Tack. Skäms.
Anonymous
Konstigt. Vi som skulle betala förmånsskatt för att vi har det så bra?!
Eddie Ekberg fd Befälhavare
Det kom som en överraskning för mig. Under mina drygt 40 år till sjöss har jag stött på några som ”törnat”, men aldrig någon som visat depression. Det kan vara så att jag inte varit uppmärksam nog. För mig ter det sig att man helt enkelt valt fel yrke. Man skall veta att det är krävande på många sätt och man bör nog tänka sig noga för, innan man lägger åratal på en utbildning som i längden inte passar en.
En lång praktik innan man antas till sin utbildning kan vara en väg att gå. Då talar jag om ett till två år för att riktigt få känna på.
Fabian af Jochnick
Håller med Michael hut mycket ska man höra innan öronen trillar av.Detta yrke är inte ett yrke utan en livsstil ett sätt att leva man blir inte sjöman bara för att man passerat sjöbefälskolan eller Sjömansskolan för den delen.Man måste älska yrket och klara av isoleringen.är man inte spantad för det så går det inte. Man måste älska friheten äventyret och att vara påväg man kan aldrig gå till sjöss bara för att få en titel eller för att det är häftigt
Anonym
Lite som i rederiet jag jobbar för. Längre törnar, matbudgeten sänkt med 20% som bäddat för depression!
Martin
Kan det va så att låglönebesättningar med kontrakt på 9 mån ingår i denna studie då vore det ju inte så konstigt!
Rolf B Bertilson
Jag tror att de mycket små besättningar som idag utgör bemanningen på många fartyg är stor del av orsaken till problemet. Man har inte många tillfällen till umgänge och samtal ombord. Jag minns en situation för många år sedan där ett norskt fartyg kunde haft en besättning på bara om det var fem eller sex personer i Nordsjötrafik men där redaren förstod att det inte skulle bli bra och satte dit en extra person för matlagning och allmän ordning i byssa och mäss för att skapa lite trivsel. En person som samtidigt kunde vara en samtalspartner under delar av dygnet. Vidare tror jag att blandade besättningar med personer från olika kulturer som inte har något utbyte av varandra kan vara en orsak att man blir ledsen. Jag minns en annan situation från min tid som lotsplatschef i Södertälje då en lots berättade för mig inför en lotsning av ett visst norskt fartyg: idag blir det mycket terapi Rolf! Anledningen var att den norska kaptenen var enda norrman ombord i aktuellt norskt fartyg och hade ingen att prata med ombord förrän det kom en svensk lots ombord vid Landsort. Kaptenen pratade nonstop i fem timmar till ankomsten vid industrin i Bjällstaviken i Stockholm. Klart att det finns risk för deppighet i sådana lägen.
Johan Delin
En bidragande orsak kan ju också vara den kränkande behandling som sjömännen utsätts för idag. Förr skötte man disciplinärenden själva ombord men idag är alla inklusive befälhavaren omyndigförklarade. Några exempel: Stå och pissa framför någon skolfröken som knäcker extra med drogtester. S.k. facecontrol där man blir utpurrad mitt i natten för att visa upp sig för några fjantar till passpoliser fastän skepparen har alla passen och sjöfartsböckerna. Man får inte gå iland ofta på initiativ från industri eller terminal. En av dom värsta är när man får hytten som ändå är ens bostad genomrotad av tullare.
Även en drabbad
Mycket bra inlägg
Karl Forsell
En viktig undersökning, men tyvärr finns inte arbetet tillgängligt för granskning. Jag har varit i kontakt med Sailors’ Society som inte ännu har tillåtelse från Yale att publicera den.
Såsom forskare tycker jag det är närmast oansvarigt att lämna ut så dramatiska resultat utan att ge oss läsare chansen att granska underlaget och studiemetod. Sjöfartstidningen borde också tänka på detta – alltid ha en länk till huvudmaterialet vid referat av forskningsfynd.
Hej Karl, tack för ditt påpekande, som jag tycker är väl motiverat. I det internationella perspektivet var vi sena med den här nyheten, den fanns redan ute på många håll i internationella sjöfartsmedia. Därför var det självklart för oss att publicera resultaten efter att vi konstaterade att källorna verkar tillräckligt pålitliga. Men det bör också framgå i ett sådant här sammanhang att forskningen ännu inte är publicerad, därför uppdaterar jag nyheten med den informationen. Vi kommer förstås att följa upp detta när studien blir offentlig.
Marianne Johansson
Stöd svenska kyrkan i Rotterdam köp in fastigheten tillbaka till sjömanskyrkan med uppdrag att ta hand om sjöfolket. Låt oss utlandssvenskar finns till för er på #Parklaan5 i Rotterdam
Artikeln är stängd för fler kommentarer